Om det är något inom politiken som jag brinner för, så är det skolan. Efter att ha läst om kvällens skoldebatt (jag klarar inte av att titta på det, jag blir så frustrerad) känner jag en djup irritation i min kropp. Alliansen - ni har inte gjort skolan bättre, de andra partierna - ni kommer inte heller lyckas. 

I dagsläget tilltalar inget parti mig, jag vill inte rösta på något av dem, för alla har de saker som tilltalar mig, men också saker som får mig att rygga tillbaka i misstro och en smula avsky. Att höra idéer som att "höja antagningspoängen till lärarlinjerna för mer kompetenta lärare" får mig att vilja klösa mig själv i ansiktet. Vad säger någons gymnasiebetyg om hur duktig hen blir som lärare? Vad hjälper det en elev som har det svårt om läraren hade A (eller hur det där nya, förbaskade betygssystemet ser ut) i ämnen som "basmaskin körning", "häst- och stallskötsel" och "ekologi"? Jag läste alla dessa ämnen, hade ändå bra betyg om jag får säga det själv, men vad säger detta om hur bra lärare jag skulle kunna bli? Inte ett smack. 

Så, för att fokusera på lärare ytterligare en stund, hur ska vi göra för att utbilda och slutligen rekrytera kompetenta lärare? Vad sägs om att skippa en hel del byråkrati inom läraryrket? Blir lätt ett tudelat yrke - är jag pedagog eller byråkrat? Behövs jag mest i klassrummet eller på kontoret? Jag bor trots allt med en blivande lärare, och när jag hör kraven på dagens lärare så blir jag mörkrädd. Läraren verkar ju inte få ställa några krav på sina elever, ett F är alltid lärarens fel och det verkar som att eleverna ska vara nöjda med ett E i betyg. Hade jag fått det betyget hade jag störtbölat, men sådan är jag. Tror ni inte att det här enorma ansvaret skrämmer en hel del lärare? Man har ju själv gått i skolan och sett de där eleverna som aldrig bryr sig, trots att skickliga pedagoger gör allt för att motivera och stötta dem. 

Lönerna verkar ni i alla fall ha förstått, det behöver jag inte ens kommentera. 

Och de här färdigsammansatta valen av ämnen för en lärare att utbilda sig inom, är de ett skämt? Min sambo kommer bli lärare för högstadieelever i idrott, historia och geografi. Vem behöver just en sådan lärare? Nästa lilla krux är att historia och geografi idag läses i block tillsammans med religion och samhällskunskap - alltså blir min käresta inte behörig till alla SO-ämnen och frågan är då hur detta hanteras. 

Ja, det var några små hintar om vägar att gå när det kommer till lärare. Vad sägs om att trilla in på ämnet skolor med vinstintresse? Där har jag egentligen inte mycket att säga, men jag har gått på två olika friskolor i sammanlagt 12 år, varav den ena klassades som en av de 10 bästa i landet. En får ju helt enkelt se dessa som företag, alla företag vill gå med vinst och för att göra detta måste man i många fall producera något bra. Så länge skolor med vinstintresse utbildar elever av högsta kvalité, finns det ingen anledning att stoppa detta. 

Nu mina vänner trillar vi utsökt in på det viktigaste av allt - eleverna. Jag är otroligt glad över att de elever som har svårt i skolan får adekvat hjälp, att de får chansen att klara av skolan, men ni glömmer bort de andra på vägen. Vad händer med elverna som har D och C i betyg, men som faktiskt siktar på B eller A? Får de hjälp att nå sina mål? Eller eleverna som  lätt fixar ett A men som hela tiden hålls tillbaka av läraren? Många gånger har jag blivit tillbakahållen av lärare som menar på att jag "stressar de andra eleverna om jag ligger så mycket före" eller att "folk kan uppfatta mig som en plugghäst". Skolan blir inte rolig då, alla måste få utvecklas, blomma ut, krossa jantelagen och få sticka ut i landet Lagom. Om en vill. Annars kommer vi alla få sluta som ett gäng medelmåttor, inget annat. Och vill ni lägga Sveriges framtid i händerna på några medelmåttor? Tror inte det va.