Det är bara en hästmänniska som kan förstå den där villkorslösa kärleken man känner till en häst och också samma kärlek som man kan känna tillbaka. Ibland får jag frågor som "hur kan man älska en häst?" och "hur vet du att Gymir gillar dig?", men det är inte alltid så lätt att förklara för en oinvigd.

 

Jag har tyckt om Gymir sen första gången jag såg honom och älskat honom sedan första gången jag red honom. Första gången jag provred honom var en solig höstlördag på Brösarpsgårdens ovalabana. Jag hade redan sett denna söta musblack inne i stallet och tittade på med stora ögon medan Anna visade honom. När det sedan var min tur kände jag bara en så enorm och bubblande glädje i hela kroppen, jag ville bara skratta rätt ut i luften för att han var så underbar att sitta på. Tänk då att jag nästan bara ridit islandshästar som är gjorda för turridning, de har ju inte alls samma steg som andra islandshästar utan är mer gjorde för att gå mjukt fram. Efter ett tag gick Anna in i stallet och gjorde klar en häst till sig själv och sedan red vi ut tillsammans. Hon förklarade lite hur jag skulle tänka i tölten och tyckte att jag hade en jättebra känsla för ridning, och jag blev bara mer och mer kär i Gymir för varje steg han tog. Jag provred några hästar efter honom, men mitt hjärta hade redan valt. På måndagen efter skolan blev jag hämtad och vi körde tillbaka till Brösarpsgården där jag fick rida ut med Linnea. Saken var klar - jag skulle ha den hästen! Mamma och pappa skulle till Grekland kort därpå så de undrade om jag ville vänta till de kommit tillbaka, men nej, det ville jag absolut inte.

 

Jag gick på Bollerup då och Anna och Magnús skulle ändå till veterinärkliniken där på fredagen för att besiktiga några andra hästar så vi tyckte det passade bäst att ta med Gymir då också, så kunde han och jag umgås extra på helgen. Hela dagen i skolan var nervös, men efter sista lektionen tog jag moppen och brummade upp till stallet för att förbereda för hans ankomst. Pappa var med hos veterinären och när han ringde och sa att både besiktning och röntgen gått bra var jag obeskrivligt lycklig.

 

Detta är nu över sju år sedan och jag har aldrig någonsin tvivlat på mitt köp, Gymir har alltid varit rätt häst för mig. Jag kan absolut inte tänka mig ett liv utan honom och jag vet att han gillar mig bäst av alla människor. Sådana saker vet man bara. Han är en riktig ögontjänare och uppför sig alltid bäst när jag är i närheten, med någon annan kan han lätt busa och vara lite olydig, oftast vägrar han till och med bli lastad med någon annan än mig. När vi är själva i stallet älskar han att lägga sitt stora huvud i min famn och jag har aldrig litat på en häst så mycket som jag litar på honom. Min högsta önskan är att han får vara hos mig livet ut och förhoppningsvis kan mina barn få lära sig rida på honom. 

 

Så ja, man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet och än så länge har det inte funnits något trubbel i paradiset.